Norr om Akallas sista hus tar Hansta naturreservat vid. Där ligger 270 hektar gammal barrskog, ekbackar och ett odlingslandskap som går att följa från bronsåldern fram till 1950-talet. Det är närmare än de flesta tror: mätt på gång- och cykelnätet är det ungefär 600 meter från tunnelbanan till reservatsgränsen.
600 meter, och ingen motorväg i vägen
Vägen ut går rakt norrut. Från Akalla tunnelbanestation följer du gångstråket ut ur bebyggelsen, passerar under Akallalänken i en gång- och cykeltunnel och står strax därefter innanför gränsen. Mätt på det befintliga gång- och cykelnätet ligger reservatsgränsen ungefär 600 meter från stationen, och tunneln under vägen ett fyrtiotal meter innan dess. Hägerstalunds gård, den gamla säterimiljön i reservatets södra del, ligger drygt en kilometer från perrongen. En sträckning helt utan trappor lägger till ett fyrtiotal meter.
Stockholms stad och Länsstyrelsen Stockholm anger båda cirka 800 meter från Akalla. Närmaste busshållplatser heter Mariehamnsgatan och Tavastehusgatan, och därifrån är det några hundra meter kvar.
Motorvägen ligger åt andra hållet. Närmaste E18-körbana går knappt två kilometer söder om Akalla station, mot Tensta och Hjulsta. Den som går norrut mot Hansta korsar den aldrig. Det enda som skiljer bebyggelsen från skogen är Akallalänken, och den passerar man under.
270 hektar mellan Akalla och Sollentuna
Reservatet ligger omkring 15 kilometer nordväst om Stockholms centrum, vid gränsen mot Järfälla och Sollentuna, och är en del av Järvafältet. I norr och väster gränsar området till Östra och Västra Järvafältets naturreservat i Sollentuna och Järfälla, i söder till Igelbäckens kulturreservat och markerna kring 4H-gården. Marken ligger på fastigheterna Akalla 4:1 och Akalla 5:2, och Stockholms stad är både markägare och naturvårdsförvaltare.
Årtalet är en av få uppgifter där källorna drar åt olika håll. Kommunstyrelsen fattade det ursprungliga reservatsbeslutet den 26 augusti 1998, och beslutsdelen skrevs om 2014. Länsstyrelsen anger 1998 som året området skyddades, medan stadens egen reservatssida skriver att Hansta bildades 1999.
Syftet med skyddet är formulerat i beslutet med skötselplan: att bevara ett natur- och kulturlandskap som bland annat rymmer ett av länets mest mångformiga ädellövskogsområden. Delar av just den ädellövskogen ingår dessutom i EU:s nätverk Natura 2000.
Hällmarker, hasselbackar och ett berg med signatur
Skogen skiftar snabbt. Stora delar består av hällmarker med grova träd och fallna stammar, och på ett ställe står den grova tallskogen som en pelarsal. I öster är skogen lättare att gå i och har mer karaktär av friluftsskog.
Norr om Hägerstalund ligger ek- och hassellundarna, som är det närmaste Hansta kommer en publikfavorit. I maj täcks marken mellan ekjättarna av vit- och blåsippor. Lundarna hyser också den sällsynta taggiga hjorttryffeln, en svamp med underjordiska fruktkroppar som lever i symbios med hasseln, och de gamla ekbestånden är livsmiljö för vedlevande insekter.
Uppe på Astrid Lindgrens berg ligger en sten signerad av författaren, som engagerade sig i kampen för att skydda området. Längst i norr, vid gränsen mot Sollentuna, ligger Väsby sjöäng, en restaurerad våtmark som betas av kor och där enkelbeckasin och skogssnäppa spelar på våren. Ormvråk, törnskata, steglits, gulsparv och korp hör till det som går att få se i reservatet, och rådjur, hare och räv finns i skogen.
Det största fornlämningsområdet i kommunen
I reservatsbeslutet kallar Stockholms stad Hansta för det största fornlämningsområdet i kommunen. Lämningarna är koncentrerade kring Hägerstalunds gård, längs Djupans dalgång i sydväst och i ett stråk i norr, och de flesta av dem är daterade till järnåldern.
Tydligast i terrängen är stensträngarna, låga stenrader som en gång hägnade in åkrar och ängar. Enligt skötselplanen är Hanstas stensträngar de enda kända i sitt slag inom Stockholms stads gränser. En av dem löper omkring 600 meter mellan torpen Solhyllan och Ekåsen, vars husgrunder från 1700-talet fortfarande syns i skogsbrynen. På den öppna marken vid Hägerstalund ligger fyra gravfält.
Två vikingatida runstenar har funnits i Hansta. Den ena står kvar, rest intill den gamla häradsvägen norr om Hägerstalunds gård. Den andra flyttades och står i dag på Skansen. Att kulturlandskapet överhuvudtaget finns kvar hänger ihop med att Järvafältet aldrig bebyggdes, en historia som fortsätter i vår genomgång av Akalla by och gårdarna på fältet.
Från målområde till landskapspark
Militären köpte Järvafältet 1905, och Hansta blev målområde. Där sköts bland annat med explosiv ammunition. Ytlig projektilröjning har gjorts sedan 1963, men i skötselplanen står att blindgångare fortfarande kan finnas kvar i marken. Reservatsskylten är kortfattad på den punkten: upphittade projektildelar får inte röras utan ska rapporteras till närmaste polismyndighet.
Skjutandet tog slut, men motorljudet dröjde kvar. På den gamla militära terrängbanan tog Järva Motorklubb över 1970 och körde motocross i området ända till 2017, då verksamheten avvecklades enligt reservatsföreskrifterna. Bakgrunden till att staden överhuvudtaget ägde marken är att Stockholm köpte Hansta av Sollentuna kommun 1980, i syfte att bygga bostäder och arbetsplatser. En generalplan för det togs fram 1987. Under de åren växte en stark miljöopinion mot bebyggelsen fram, och Föreningen Rädda Järvafältet bildades.
Reservatet har också krympt. 2014 beslutade kommunfullmäktige att upphäva fyra procent av ytan för att Trafikverket skulle kunna bygga E4 Förbifart Stockholm, med kompensationsåtgärder som villkor. Den mest synliga av dem är Hansta Hage, en landskapspark på den gamla motocrossbanan som stod färdig i slutet av 2022. Där finns öppna ytor, gångvägar, bänkar och en grillplats, tre nya dammar för mindre och större vattensalamander och sydvända sandslänter för solitärbin. Parken är i dag ett tillgängligt entréområde till reservatet.
Det här gäller innanför gränsen
Utöver allemansrätten gäller egna ordningsföreskrifter i Hansta. Enligt reservatsbeslutet är det förbjudet att ”medföra okopplad hund”, att ”elda annat än på anvisad och iordninggjord plats”, att ”tälta eller kampa under längre tid än två dygn” och att ”cykla utanför anlagd väg eller markerad cykelled”. Koppeltvånget gäller alltså året om, och tältning är tillåten i högst två dygn.
Cykelregeln är den som oftast missförstås. Att cykla på grusvägarna genom reservatet går bra, men stigarna och en del av vägarna är bara till för gående, och inne i Hansta Hage är cykling inte tillåten alls. Grillning hör hemma vid den anlagda grillplatsen, och under torra somrar är det värt att kontrollera Länsstyrelsens besked om eldningsförbud före avfärd. Hur snabbt det kan gå på Järvafältet visade branden vid Säbysjön längre västerut på fältet.
Reservatet har tre entréer med informationsskyltar, och genom området går vandringsleden Järvaleden och naturstigen Hanstaleden, båda med anslutning till resten av Järvafältet. För den som just flyttat hit och håller på att kartlägga stadsdelen finns fler av de praktiska bitarna samlade i områdesguiden till Akalla.
Motocrossbanan är borta, dammarna är grävda och entrén står färdig. Det som återstår för Akallabon är sträckan: 600 meter norrut, under vägen, och sedan skog.