Bakom betongen och tunnelbanan döljer sig en av Stockholmsområdets äldsta boplatser. Namnet Akalla kommer från gården Akalla by, vars historia sträcker sig tillbaka till järnålder och vikingatid.
Namnet och de äldsta spåren
Ortnamnet Akalla har tolkats som en sammansättning där efterleden syftar på en källa eller ett kallt vatten. Runt Järvafältet finns fornlämningar som vittnar om bosättning långt före medeltiden, med gravfält och spår av odling. Akalla by var under lång tid en jordbruksgård som tillsammans med grannbyarna brukade markerna på det som i dag är reservatet.
Bondgård på Järvafältet
Under historisk tid var hela Järvaområdet jordbrukslandskap med ett antal byar och gårdar. Akalla by låg kvar som lantlig miljö ända in på 1900-talet, långt efter att Stockholm börjat växa. Gårdsmiljön ger i dag en påtaglig kontrast till den moderna bebyggelsen och förvaltas som en del av Järvafältets kulturlandskap. Lokalt bevarandearbete och kunskap om gårdens historia drivs av engagerade föreningar.
Akalla byggdes inom miljonprogrammet på 1970-talet
Under 1970-talet byggdes Akalla som en del av det stora bostadsbyggnadsprogram som skulle lösa Sveriges bostadsbrist. Tunnelbanans blå linje drogs ut till området och stadsdelen fick sin nuvarande form med flerbostadshus, centrum och gångstråk skilda från biltrafiken. På bara några år gick Akalla från lantlig utkant till tätbebyggd förort med tusentals nya invånare.
Järvafältet blev bostadsmark när militären flyttade
Akalla kunde byggas för att militären lämnade Järvafältet. Järvafältet hade varit övningsområde sedan ett riksdagsbeslut 1905, och 1962 meddelade regeringen att även de sista förbanden, Svea livgarde och Svea ingenjörregemente, skulle flytta. Samma år började Stockholms regionplanekontor skissa på hur fältet skulle användas. Genom ett avtal 1966 köpte Stockholm, Sundbyberg, Solna, Sollentuna och Järfälla omkring 4 000 hektar av staten för 240 miljoner kronor, med kravet att bebyggelsen skulle planeras utan dröjsmål.
Hur den norra delen av fältet skulle se ut prövades först i en nordisk idétävling som utlystes i februari 1966. Ett femtiotal förslag kom in, och bedömningen blev offentlig i mars 1967. Med tävlingen som underlag ritade Stockholms stadsbyggnadskontor en dispositionsplan för hela norra Järvafältet, som stadsfullmäktige antog den 21 april 1969. Generalplanen för Kista, Husby och Akalla antogs i april 1970 och fastställdes av Kunglig Majestät den 16 april 1971. Redan i oktober 1970 godkände stadsfullmäktige de första områdesplanerna, för Husby och Akalla.
Planen samlade Akallas bostäder kring tunnelbanan
Grundtanken var att bygga tätt. Den äldre normen sade 500 meter fågelvägen till tunnelbanan, men nu skulle den som bodde i flerfamiljshus ha ungefär 500 meter verklig promenad, och varje station fick två entréer för att klara det. Mellan husen blev lite natur kvar. I gengäld kunde den mark som inte bebyggdes sparas som stora sammanhängande friområden. ”Även om man inte får särskilt mycket natur bevarad mellan husen, får man alltså korta avstånd till parker och strövområden”, skrev staden i sin sammanfattning av planen 1975.
Planen ställde också krav på gångvägarna. De skulle vara väl belysta, sakna långa branta backar och gå planskilt förbi alla trafikleder och större lokalgator. Ur den principen kommer Sibeliusgången, det bilfria stråket genom Akalla centrum, med butiker och service samlade kring de två tunnelbaneentréerna.
Höghusen hamnade i norr och de låga husen vid Akalla by
Grannen Husby fick en enhetlig bebyggelse med huvudsakligen loftgångshus i fem våningar kring slutna gårdar. Akalla planerades i stället som en blandad stadsdel kring den gamla byn. Hänsynen till bymiljön gav låga hus på båda sidor om Akalla by, och närmare det centrala stråket trappades husen upp till fyra och sex våningar. Norr om huvudgångstråket, med friområdena nära och centrum intill, utnyttjades marken hårdast. Där skulle enligt planen 17 höghus om 11 till 13 våningar byggas, varav två med bostadshotell för pensionärer. I dag står 18 höghus i Akalla.
Höghusen ingick i tre storkvarter. Varje storkvarter fick en yttre ram av hus i fyra till sex våningar och innanför den en krans av tvåvåningshus kring en stor lekpark och barnstugor. Sammanlagt räknade planen med cirka 4 200 lägenheter i Akalla, varav ungefär en fjärdedel i hus med en eller två våningar och nära 40 procent i höghus.
Det kommunala Hyreshus i Stockholm AB, som sedan gick upp i AB Svenska Bostäder, fick sin del direkt och byggde två av de norra storkvarteren med nära 2 000 lägenheter. Resten av marken för flerfamiljshus gick till privata byggföretag efter en tävling, Akallatävlingen. Ohlsson & Skarne fick det tredje storkvarteret med drygt 800 lägenheter. John Mattson fick två områden på var sin sida om Akalla by med sammanlagt omkring 1 200 lägenheter, det ena efter tävlingen och det andra genom förhandling. Fastighetskontorets småhusavdelning fick sin mark direkt och byggde 175 nyckelfärdiga småhus.
Akallaborna flyttade in tre år före tunnelbanan
Arbetet tog fart 1971, när de första gatorna och ledningarna för el, fjärrvärme, vatten och avlopp drogs fram. Husby fick sina första hyresgäster i mars 1974, och den första inflyttningen i Akalla kom ett par månader senare. Kista skulle enligt planen få sina första invånare 1976.
Tunnelbanan kom sist. Planen räknade med trafik till Kista, Husby och Akalla den 1 april 1977, när Husby och Akalla skulle vara färdigbyggda och omkring 20 000 människor ha flyttat in. Sträckan mellan Hallonbergen och Akalla öppnade den 5 juni 1977. De första Akallaborna levde omkring tre år utan tunnelbana. Planerarna visste att inflyttningen till ett nytt område är ett tillfälle då människor lägger om sina resvanor. Därför krävde staden att de tillfälliga lösningarna i kollektivtrafiken skulle fungera väl för dem som flyttade in innan tunnelbanan kom. Provisoriet var bussar, till lokaltåget i Sollentuna från första inflyttningen och enligt planen från hösten 1975 även till tunnelbanan i Tensta och Hallonbergen.
Akalla by blev byggnadsminne före idétävlingen 1966
I januari 1965 förklarades Akalla by som byggnadsminnesmärke, liksom Säby gård. Militärens årtionden på fältet hade bidragit till att gårdarna stod kvar. I planen fick byn en ny uppgift: den skulle rustas upp för fritid, med kvartersgårdsverksamhet och en lekpark intill. I dag driver föreningen Akalla 4H en barnbondgård vid Akalla by.
Allt sparades inte. När stadsdelen byggdes ut grävdes flera fornlämningar från yngre järnålder bort. Intill Akalla gård undersöktes gravar från vikingatid, och vid Torneågatan hittade arkeologerna en skelettgrav där en kvinna begravts med två spännbucklor, spännen som hörde till kvinnodräkten.
Akalla i dag
I dag är Akalla en mångkulturell stadsdel där den gamla byn och det moderna förortslivet samsas. Akalla by står kvar som ett levande minne av platsens ursprung, medan tunnelbanan, Kista Science City och Järvafältet formar nutiden. Den som vill uppleva kontrasten kan ta en promenad från centrum ut mot gården och vidare över fältet. Vill du veta mer om att bo i stadsdelen i dag, läs vår områdesguide till Akalla.
Senast faktagranskad: 9 oktober 2026